Idag tittade jag i min gamla greklandsbok. Sommaren 06 och 07 var jag i Grekland tillsammans med Alex familj. Jag skrev dagbok och sparade en massa minnen. Jag och Alex ritade till exempel en massa roliga teckningar tillsammans. Man ritar ett huvud sen viker man ner kanten så att den andra inte ser vad man har ritat sen ritar den andra axlarna och ner till magen och viker ner kanten, sen ritar (egentligen en tredje person men vi var ju bara två) den första benen, viker ner kanten och sen ritar den andra (egentligen den fjärde) fötterna. Det blir en jätterolig teckning tillslut. Alla de har jag sparat. Jättekul att se. Dessutom var det verkligen mysigt att läsa hur vårat förhållande var för tre, fyra år sedan. Det har hänt mycket sen dess. Då hade vi bara varit tillsammans i ca 2-3 år. Den 4e september i år blir det 6 år. Helt sjukt vad tiden går fort. Det känns som om det var igår vi träffades men det känns ändå som att vi har känt varandra hela livet. Låter klyschigt jag vet. Men det är sant, jag lovar.

Våra Greklandsminnen


Vi har verkligen ett galet bra förhållande. Det är klart att vi bråkar nån gång ibland men det är, enligt mej, extremt viktigt för att ett förhållande ska fungera. Ifall man inte skulle våga bråka med varandra vore något riktigt knasigt. Men det härliga är att under dessa 6 underbara år har kärleken aldrig blivit tristess. Jag tror att det vanligaste när folk bryter upp är att kärleken har blivit vardag. Den har förlorat det där som var så spännande när man först blev tillsammans och när kärleken blir till rutin finns inget kvar. Allas kärlek blir vardag och rutiner, man kan inte behålla den där spänningen och mystiken i ett förhållande i flera år. Men det handlar om att älska vardagen man har tillsammans, att inte bli trött på de gemensamma rutinerna. Jag kan helt ärligt säga att det pirrar fortfarande i min mage när jag ser på Alex (ibland) =D