Nu börjar det bli jobbigt. Jag saknar Alex. Nu de närmaste dagarna känns som om det kommer bli en jobbig period. Det är det där fysiska, att kramas och hålla om varandra. Och sedan att veta att det finns någon i sin omgivning som älskar en. Jag har någon som älskar mig (förutom mamma pappa och brorsan) men jag har honom inte nära. Och det som är jobbigast är att veta att jag kommer inte att ha honom nära förrän som tidigast om 3 månader.... Tack och lov för skype!

Nog med kärleksbabbel. Här kommer lite bilder på hotellrummet.